***
som en lärare skulle sagt just nu "det finns inget rätt eller fel"
Just nu för mig finns det inget rätt eller fel.. Antingen blir det fel eller så blir det rätt..
Men rätt för mig är inte rätt för den andra.. Ska man då ta hänsyn till sig själv eller till den andra?
Om detta hade varit ett uppsats i skolan hade jag avlutat meningen så, utan någon förklaring och hade senare
behövt kompletera för att få ett bra betyg. Men det är just vid det frågetecknet man är så beroende av andras
åsikter. Kanske vet man inte svaret på allt.
Just nu vet jag inte svaret på allt.. Just nu skjuter jag upp allt och tänker att jag ska till Oslo men en dag kommer
väl allt hinna i kapp och jag måste ta itu med rätt och fel, är det rätt för mig, är det värt det trots att jag kanske kommer såra den andra personen som det är så fel för? Är det mig eller dig det handlar om? När det handlar om oss båda och rätt är så olika hos oss, hur gör vi då när det inte går att kompromissa?
Just nu ser jag väl Oslo och ödet som min utväg.
Jag måste hitta något som säger om det är rätt eller fel vilket
både rätt och fel kan hitta hos en annan människa, man kan kalla det en åsikt.
Den åsíkten kommer att avsluta i ödet sen, så jag har något att skylla på när jag inser att det blev så fel och det är försent att göra någonting åt.. Jag vet att när den dagen kommer, kommer jag säga "det var väl ödet
Prat i nattmössan
